Mensvärken va blindtarmsinflammation
I onsdags kväll började jag få ont i magen, och de kändes som vanlig mensvärk, ni vet den där molande irriterande värken som sitter under naveln. Tänkte inte så mycket på de utan tog två alvedon och gick o la mig som vanligt.
När jag sen vaknade i torsdags morse så hade den inte släppt utan va mer intensiv än den brukar, självklart så blev jag ju gansk orolig men eftersom vår läkare har sagt att med tanke på att jag vissa månader släpper flera ägg då jag som sagt har för många så tänkte ju jag att " de e nog detta hon menade".
Så åter igen tryckte jag i mig 2 alvedon och fortsatte med min dag.
Men ju längre in på dagen de gick så ville varken alvedon eller värmekudde hjälpa och smärtorna blev värre o värre. Vid 16 tiden på eftermiddagen så började istället de onda att vandra mot höger och på ca 10 minuter så va smärtorna så intensiva att jag kunde varken sträcka på mig eller ens sitta upp. Så Markus hämtade en spann som jag kunde kräka i och självklart så uppmana han mig till att vi skulle köra in till akuten, men som vanligt så är jag ju så envis och sa att de går snart över de e ingen fara. Men ack så fel jag hade!
Vid 21 tiden va de så illa att när jag väl skulle försöka resa mig upp svimmade jag och slog huvudet rakt in i byrån bredvid sängen och låg avtuppad där i några minuter, under dessa minuter så ringde Markus ambulansen och dom va här på mindre än 5 minuter.
Två super trevliga personer kommer in o presenterar sig och börjar ställa en rad olika frågor, när jag besvarat alla deras frågor så tittar dom på varandra och sen på mig o säger " vi är ganska säkra på att de e din blindtarm som spökar!"
Jag pumpades full med morfin och dom lastade in mig i ambulansen. Väl där inne tog dom en helsikes massa kontroller, febern låg på 39,5, hade ett skrämmande lågt blodtryck 69/47, och va knappt vid medvetandet. Åkte i ilfart in till sjukhuset och kom direkt till kirurgakuten. Väl där inne började jag få ont igen och de tryckte åter i mig en helsikes massa morfin ( måste bara säga att jag hatar morfin då jag mår så illa av de ), en sköterska kom in och de skulle ta en massa prover, jag sluddrar fram att jag har dåliga kärl på vänster arm så snälla stick inte mig där, då tittar sköterskan på mig och fnyser ut att hon kan de hon gör så jag ska bara ligga still och låta henne sticka! Jaja låt gå då, 8 gånger stack hon mig i vänster arm utan att lyckas och hon spräckte kärl på kärl, jag säger till henne att hon kan ta i höger arm för där är de lättare, men de skiter hon totalt i och sticker mig istället i foten! Och en sak kan jag säga er att hur mycket smärtstillande man än har i kroppen så gör de så vansinnigt ont att bli stucken på fötterna!!
När de väl va klart och jag hög som ett hus kände att va fan nu kan jag resa mig, så övertalade jag personalen att jag ska ut o ta en cigg, sagt o gjort, jag tog mig ut och fick rökt men jag tog mig inte riktig in igen utan råkade ställa mig rakt upp och smärtan slog mig som en blixt, jag spydde rakt ut på golvet sen svimmade jag. De slet upp mig på en bår och muttrade irriterat på mig medans de körde mig tillbaka till kirurgen, då var de ganska skrämmande och jag böla som ett barn men nu i efterhand så bara skrattar jag åt de och tänker på hur dum i huvudet jag va som var så jäkla envis!
Tajmade de ganska bra för när jag kom tillbaka så kom även läkaren och han sa att min snabbsänka låg skyhögt så även han sa nu att jag hade blindtarmsinflammation.
Så jag blev inlagd i väntan på operation.
De närmsta timmarna sov jag mest och ända gången jag va vaken var när jag var på kontraströntgen och dom tog kontroller på mig.
Jag blev opererad runt 14-15 tiden på fredag eftermiddag och dom sa då att de är ett snabbt ingrepp och tar ca 45mimuter. Men istället tog operationen 3 timmar då de blev komplikationer.
Men utöver de så har allt gått bra och jag är nu hemma under helgen på permission vilket är väldigt skönt.
Självklart är jag väldigt öm och går som jag skitit på mig och sakta som f*n men de får ta den tiden de behövs.
Men något som jag lärt mig nu är att lyssna på min kropp, när något inte känns som vanligt så ska jag inte nonchalera de utan då är de bättre att uppsöka vård, bättre att ta de säkra före de osäkra.
Tack för ni tittade in, och ha en fortsatt trevlig söndag för de ska jag ha.
Puss o kram på er alla fina❤️