längtanefterenfamilj.blogg.se

Den 17 Maj samma år förlovade vi oss, många var emot detta och vi fick höra att folk hade slagit vad om hur länge vi skulle hålla, men när man känner att man har hittat rätt, när man varje morgon vaknar och börjar med att tänka på den andra och när man går och lägger sig på kvällen så innan man somnar så är det honom/henne man tänker på, det är då man vet att man har hittat den STORA kärleken!.
I Juni köpte vi en lägenhet gemensamt och i Augusti flyttade vi in i Svedala.
I September så bestämde vi oss för att ändå börja försöka bilda familj.
Men det gick inte riktigt som planerat, i November blev det åter två sträck på stickan och vi var så glada över att vara gravida, men lyckan varade inte länge, för den 10 December fick vi vårt andra missfall. Det tog hårt men vi var fast beslutna att fortsätta att försöka. Följande år så blev de inte heller som vi hoppats och vi fick åter ett missfall den sommaren, efter tredje gången så valde vi att vänta ett tag då jag gick in i en depression. Så var de plötsligt 2013 och i Augusti var min mens plötsligt 7 dagar sen igen, vi var gravida igen! Men jag kunde inte glädjas över det utan var bara rädd och nervös för att vi skulle förlora även detta barn, tyvär så besannades mina farhågor och i vecka 11 så förlorade vi barnet. Efter fjärde gången så valde vi att sluta att försöka helt, jag behövde ett år utan hopp och förtvivlan. I Juni 2014 så valde vi att börja om igen och jag kände att jag hade fått bearbeta våra missfall. Men tiden gick och inget hände, så i September så bokade vi tid på vårdcentralen och läkaren tyckte att vi skulle genomgå en fertilitetsutredning, sagt och gjort så i November så fick vi papper från Limhamns Kvinnoklinik, och i början av December så började vi vår utredning. 

På första besöket så skulle vi båda vara med och det togs blodprov, dom gjorde ultraljud på mig och Markus fick en remiss till RMC för spermaprovsanalys. Markus lämnade två prover och medans vi väntade på dessa svar så blev vi återkallade in till Limhamns kvinnoklinik för ytterligare provtagningar på mig, och vid det vaginala ultraljudet så såg jag på vår läkare Pia att hon såg bekymrad ut. Väl inne på hennes kontor så berättar hon att normalt så ska en kvinna ha 5-10 äggblåsor i äggstockarna men tyvär så har jag ca 50-60 stycken, jag fick se på bilderna och det såg ut som hon visade mig en svartvit bild av bubbelplast! Hon förklarade sen att jag hade alldeles för många äggblåsor, och det gjorde att kroppen inte kan bestämma vilket ägg den ska släppa vid ägglossning + att eftersom där är så trångt så kan äggen inte mogna och det betyder att när jag väl har ägglossning så är äggen ``omogna´´, vilket gör att om de blir befruktade så har de så dåligt med kraft för att ta sig upp igen och om de väl tar sig upp så är där liten chans att de överlever. Det kändes som jag fick ett hårt slag i magen och luften gick ur mig totalt! Det var alltså mitt fel att vi var barnlösa! Jag hade alltid trott att det gick trögt för jag är överviktig, men tyvär var det inte så. De närmsta dagarna grät jag flera gånger om dagen, varje gång där var ett barn på tvn eller om jag gick förbi någon med barnvagn så bröt jag ihop. I Januari 2015 så kom svaren på spermaanalysen, och åter ett bakslag, Markus sperma hade väldigt dålig livskvalitet, och Pia förklarade att detta var de svåraste att åtgärda. Men att han under året ska lämna nya prover med jämna mellanrum för att se så det inte var/är något tillfälligt.
Nu när vi hade fått konstaterat att det var fel på oss båda så blev vi beviljade för IVF, dock väger jag för mycket och för att få de 3 försöken som landstinger betalar så måste jag gå ner 40-50kg.

Så här är vi idag, både jag och Markus kämpar med att gå ner i vikt och det går faktiskt bättre än förväntat, på 1 månad så har Markus tappat 4,6kg och jag själv 5,2kg.

Så här har ni en början till den resa som ni kommer få följa med oss på, vi kommer skriva om viktminskningen, provtagningar, resultat, tankar & funderingar och mycket mer. Självklart så är det bara att fråga om där är något nu undrar över, vi har valt att vara helt öppna och kommer därför att svara på allt som vi har svar på.

Detta är ändå ett känsligt ämne och vi vet att vi inte är ensamma med att ha svårt för att skaffa barn, men vi vill ändå be er att hålla en trevlig ton i kommentarerna för allas trevnad, de komentarer som vi anser vara stötande kommer omedelbart att försvinna.

Tack för att ni tittade in till oss och hoppas på återseende, men tills dess så puss & kram på er alla

PS: Hoppas ni har överseend med att detta är första gången så det kanske inte är helt perfekt =).